Det här var så mycket mer än en kurs i örtdestillering.
Några dagar som öppnade nya dörrar och samtidigt stängde andra.
Hos Örtafabriken fick vi tillsammans med Nellie fördjupa oss i örtdestillering. Vi skördade rölleka, lärde känna växten och följde hela processen tills de första dropparna hydrolat sakta började sippra fram.
Men det jag tar med mig allra mest går djupare än själva destilleringen.
Nellie påminde mig om något jag tror att vi håller på att tappa bort, relationen till det vi arbetar med och förståelsen för vad det faktiskt innebär att skapa något från naturen.
Och jag tror att vi som arbetar med naturmaterial behöver bli bättre på att visa just det.
Naturen skyndar inte fram en blomma.
Den pressar inte fram en skörd.
Den jämför inte sin rytm med någon annans.
Och ändå blir allting till.
Men det får ta sin tid.
Att arbeta med naturen handlar inte bara om att skörda en växt för det vi kan få ut av den. Det handlar också om att stanna upp. Lära känna den. Se hur den växer, känna dess struktur, förstå hur den skyddar sig och vara nyfiken på vem den faktiskt är.
För växter är levande. Naturen är levande. Och vi står inte utanför den vi är en del av den.
Det blev så tydligt för mig vilken skillnad det är mellan något som får skapas långsamt, omsorgsfullt och med respekt och något som stressas fram.
Det finns en kvalitet i hantverket som inte går att mäta enbart i tid, mängd eller effektivitet.
Jag känner igen så mycket av det här från mitt eget arbete med växter och råvaror. Ibland går det inte att ge ett exakt svar på hur något ska kännas eller bete sig. Man behöver lära känna materialet. Observera. Känna. Och arbeta tillsammans med det.
Att sedan sitta där och vänta på vårt hydrolat… stillheten och förväntan innan de första dropparna kom. Det var något alldeles särskilt.
För vi kan välja kvalitet. Men vi kan inte alltid bestämma hur mycket naturen ska ge oss.
Naturen bestämmer och jag tror naturen vet mer vad som komma skall än vi. En lång kall vinter, förkylningstider som ökar etc.
Den kan inte pressas till att ge mer bara för att efterfrågan ökar. Den arbetar inte snabbare för att vi vill producera mer.
Och kanske är det just därför det som kommer ur den också behöver få ha ett värde.
Det var något jag verkligen kände under den här kursen: att det fanns tid.
Tid att skörda.
Tid att förstå.
Tid att vänta.
Tid att få fram en råvara med omsorg.
En sådan råvara som vi tyvärr idag sällan hittar på de stora butikskedjornas hyllor.
Jag åkte därifrån med en ännu starkare längtan efter att lära mig mer om örter, destillering och örtmedicin, men framför allt efter att leva och skapa ännu närmare naturen.
Och det väckte något väldigt djupt inom mig.
En enorm tacksamhet till alla er som väljer det jag skapar och som ser värdet och rikedomen i det naturen ger oss.
Men också en sorg över att vi har hamnat så långt ifrån processen att det naturen ger ibland betraktas som för dyrt.
För kanske är frågan inte varför det naturliga och omsorgsfullt skapade kostar.
Kanske behöver vi börja fråga oss vad det faktiskt har kostat oss att vänja oss vid att allting ska vara billigt, snabbt och finnas i obegränsad mängd. 💔❤️
Jag vill gärna höra vad detta väcker i dig, denna vackra upplevelse som jag delar med mig av 💭🫶🏼
0 kommenttia